Projekt djupsäng

Det måste vara enormt mycket pollen i luften nu, för under skogspromenaden med hunden i morse blev jag förkyld igen... Måste väl acceptera att jag också verkar ha pollenallergi. Hur som helst, vitsipporna har kommit upp ordentligt på en vecka! Förra helgen såg jag de första knopparna, nu var de vita och med tillräckligt långa skaft för att plockas.


Sen fick jag energi nog att starta bygga ramen till djupsängen. Efter lite felräkning, korrigering av ramen pga nivåskillnad i marken var det klart. Förmodligen inte ett bygge som skulle bli godkänt av Timell, men Stefan skulle nog gilla det! Den ser lagom hemmasnickrad ut. Och återvunnet material.




Som tur var lyckades jag rädda min rabarber jag fick från Farmors trädgård när hon gick bort för tre år sedan. Sådana saker är viktiga. Ingen annan rabarberplanta i världen hade jag velat ha i stället. Det är så fina kraftiga knoppar som kommit upp nu. Hoppas den inte får för lite plats bredvid djupsängen bara.



Efter bygget var det lite ryggläge i soffan med Stefan. Nu ska ju sängen bäddas också. Få se nu vad han sa; kvistar/kompost/grannen, ja, allt kan tydligen slängas ner. Jag vet i så fall en granne som ligger risigt till... På det hästskit, sedan jord. Jag tänker nog pröva att blanda upp mycket sand i jorden, det ska tydligen funka alldeles utmärkt enligt en annan odlingsguru jag snöat in på; Nils Åkerstedt. Om ni inte har Stefans lilla gröna tycker jag ni ska skaffa den. Underbar läsning, vare sig man tänker odla själv eller inte.

 

Hunden har sprungit efter mig hela dagen med sin älskade tennisboll. Väldigt ignorerad har han varit idag, men skam den som ger sig. En gång i kvarten slängde jag väl i alla fall iväg bollen åt honom. Han får också träning i tålamod.


Efter att ha kört ner till mor för att hämta kompostkvarnen maldes det pinnar i någon timme. Stora högar med ris hade jag, men ack, så lite det blev i sängen. Och då hade jag ändå lite kvistar i också. Kan undra när det här blir färdigt...



Dagens skador: 1. sågade mig i tummen, men det slutade blöda fort. 2. fick en pinne i ögat när jag slängde ner pinnar i kompostkvarnen. Ser fortfarande suddigt på det ögat och ont gör det... Bättre lycka nästa gång. Kanske.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mestsomatt

Livet är mest som att dela med sig. Av stort och smått. Jag tänker börja i det lilla. Med ett litet frö.

RSS 2.0